STUDIO TOM BOGAARD / TEXTS / KONSTFORUM NORRKÖPING 2016

text till utställningen på  Konstforum  i Norrköping

November 2016

Hur mycket kan man försköna en berättelse tills den blir osann?


Små lögner, förfalskningar och förenklingar, eller bättre sagt försköningar vi gör när vi berättar en historia, har länge fångat min nyfikenhet. Jag är intresserad av att historia inte är statisk, utan att den förändras. Den färgas och tolkas av samtiden, skrivs om och om.  

I naturhistoriska museer och tropiska växthus försöker vi återskapa och berätta om världar som ligger bortom vår horisont. I kompakta representationer görs försök, ofta på väl underbyggt pedagogiskt och vetenskapligt sätt, att förklara hur naturen och kulturen där ute i världen ser ut och fungerar. För att det ska vara sammanhängande och begriplig utelämnas vissa delar och berättelserna förskönas. Tolkningar görs, färgat av samtiden. 

I Disneys naturdokumentär ”White Wilderness” från 1958 kastade man lämlar nerför en klippa för att filma deras, som det ansågs, naturliga beteende. I BBC-Earths dokumentärserie byggs hela miljöer i studio med inhyrda insekter för att kunna filma djur i deras naturliga miljö. 

När min äventyrsresande morbror på 60- och 70-talet försökte finansiera sina resor höll han diabildsvisningar för publik med bildmaterial från sina tidigare resor. För att krydda sitt eget bildmaterial la han till foton från böcker. Han införlivade även turistdiabilder man då kunde köpa på valfri flygplats.


Mina arbeten i den här utställningen har med våra förväntningar och drömmar att göra. Med små lögner och försköningar. Bilden av den paradisiska djungeln som vi alla bär inom oss, framtagen av Walt Disney, David Attenborough och Hollywood (King Kong, Djungelboken, Full Metall Jacket m.m.). Noshörningens tragiska öde på grund av en (fel)tolkning av djurets parningsbeteende. 

Representationen av Den Vilde. Lyckan av att äga den kompletta fjärilssamlingen. 

I försköningen ligger poesin. 


Så sent som för bara några dagar sedan upptäckte konservatorn på etnografiska museet i Leiden (NL) att deras mest berömda objekt, en med mosaik dekorerad Mixtekisk kranium från 1300-talet, kanske inte var så gammal. Mosaikbitarna var fäst med 1900-tals lim och tänderna för välskötta. kraniet hade inköpts för dyra pengar på 60-talet men nu pekas en kreativ mexikansk tandläkare ut för att vara den verkliga tillverkaren. Skallen som har varit museets stolthet har nu fått en ny innebörd. 


Dekoren på mitt plastkranium är fastlimmat med modern pvc-lim. Pärlorna är s.k. nurdles, plastpellets i form av små kulor som man använder som råmaterial vid plasttillverkningen. Vid sjötransport hamnar mycket av detta råmaterial i vattnet. Havsströmmarna transporterar kulorna till jordens alla hörn där de så småningom hamnar på stränderna. Hela tiden löper de risk att bli fågel- och fiskmat. Nurdles som syns på mitt kranium har jag samlat på olika stränder på Sardinien, på Englands sydkust och västkusten utanför Göteborg.


Kraniet är också en parafras på Damien Hirsts diamantklädda version, och hans kranium är en parafras på alla tidigare dekorerade skallar från ”primitiva” kulturer. Såsom den Mixtekiska skallen från Leiden.



Tom Bogaard, Norrköping 25/11-2016

©  Tom Bogaard  2021

This website makes use of cookies. Please see our privacy policy for details.

OK